Då var nästa års kalender klar och i tryck, ett hundratal bilder har nu blivit 14.
Förra helgen besökte jag östra Finlands rovdjurstäta skogar tillsammans med några andra personer, jag hade tidigare hört om att björnar ibland tar sig ett dopp men aldrig varit nära att få se det, men nu för första gången fick jag se det med egna ögon, dock i skymningen så bilderna blev väl sisådär, men några blev jag ganska nöjd med.
I skärgården är det ingen lugn och ro för tillfället, ungarna har kläckts och lär sig överleva dagen med hjälp av sina föräldrar, och inom kort ska de kunna klara sig själva ute i den stora världen, först ut blir en strandskata som håller uppsikt efter faror i området, samtidigt som den vaktar sina tre ungar.
Inventerar som bäst uggleholkarna en andra omgång nu, vid första rundan hittade jag inga äggläggningar utan bara vad som såg ut att vara matförråd för året, men efter en del spaning sedan den rundan, och även bra tips från vänner och bekanta så blir det inte helt tomt i år heller.
När man hör tranornas trumpetande, då vet man våren är inte långt borta, och senaste dagarna har man kunnat höra deras trumpetande ljud, och även kunnat se fler och fler samlas på våra åkrar, där de söker föda och väntar in sin livspartner, om de inte redan anlände tillsammans, för att sedan söka upp sin häckningsplats där de lägger ägg och föder upp en eller två ungar.
Har senaste dagar och kvällar hört flera olika fåglar nynna på sina sånger, vilket är ett säkert tecken att vintern håller på och släpper oss ur sitt grepp småningom, även uvens hoo-oo fick jag till min glädje höra.
Jag hoppas på flera sådana här nätter under vintern, tog mig och minnet tillbaks drygt 20 år då jag satt och beundrade detta skådespel över himlen...
Denna vecka fick vi oväntat besök i mina hemtrakter, nämligen ett mycket kraftigt norrsken som kunde ses ända ner i våra södra delar av Finland...
Samma ställe som de två föregående bilderna, lite nosande och de kom bra överens och var troligen ur samma släkt eller nåt annat som inte jag känner till, för vissa tålde inte alls varandra och sparkar och mindre slagsmål utbröt ibland, men i begynnelsen så härstammar alla från samma släkte från 1930-talet när 6 kalvar planterades in till Finlands skogar, men har under dessa snart 100 år förgrenats precis som med allt annat liv i naturen.
Över veckoslutet var det åter dags att besöka södra Finland för att fortsätta mitt projekt med vitsvanshjortarna där, och deras stam är nog något jag aldrig i mitt liv kunnat föreställa mig skulle finnas i vårt land, men så lever och vårdar befolkningen dem med omsorg också, full fart och massor med hjortar på plats mest hela tiden, även fast man trodde man var ensam nån minut, så stod nog nån där bakom det snötäckta landskapet iallafall.
Ikväll var det dags, efter att under hösten vid olika tillfällen haft lokala tv:n med mig ute i skog och mark, att visa upp sig i tv-rutan, nåja lite svettigt kändes det men tyckte det gick helt bra. Jag visade några nya bilder från mina turen, och en del gamla favoriter, jag valde dessutom inte nästan ut någon själv, utan visade upp en del av mina alster från året som gått för Maria, som producerade filmen, och så fick hon välja, det var ju hon som gjorde programmet om mig, inte jag ett program om mig själv :)
